Kunskapsdatabas
Relaterade ämnen i kunskapsdatabasen
Kort teknisk sammanfattning: Bakterier i vatten är normalt ungefär 0,5–5 µm stora. För UV-behandling av dricksvatten används vanligtvis en dimensionering på minst 40 mJ/cm², vilket ger god säkerhetsmarginal mot vanliga bakterier som E. coli, koliforma bakterier och enterokocker.
cfu = colony forming units, alltså antal bakterier som kan växa i ett prov. µm = mikrometer. mJ/cm² = mått på hur mycket UV-energi vattnet exponeras för.
Koliforma bakterier
Vad mäts: Koliforma bakterier är en grupp bakterier som vanligtvis är cirka 0,5–3 µm stora. De förekommer naturligt i jord, växtmaterial och ytvatten och används som en indikator på att vattnet kan vara påverkat av omgivningen.
Riktvärde: 0 cfu / 100 ml
Vad innebär avvikelse: Förekomst av koliforma bakterier tyder på att brunnen eller vattenanläggningen inte är helt skyddad från påverkan utifrån. Det innebär inte alltid akut hälsorisk, men det visar att den mikrobiologiska säkerhetsmarginalen är för låg.
UV-behandling: Koliforma bakterier är relativt känsliga för UV-ljus. Ungefär 90% reduktion uppnås redan vid cirka 3–5 mJ/cm², omkring 99,9% vid cirka 10–15 mJ/cm² och cirka 99,99% vid ungefär 20–30 mJ/cm². I praktiken bör UV-system för dricksvatten ändå dimensioneras till minst 40 mJ/cm² för att ge bättre säkerhet vid varierande vattenkvalitet.
Vad påverkar UV-effekten: Grumlighet, järn, mangan och organiskt material kan minska hur mycket UV-ljus som faktiskt når bakterierna. Därför fungerar UV bäst när vattnet är klart och har god ljusgenomsläpplighet.
Alternativa behandlingar: Klorering, ozon eller ultrafiltrering kan också användas. Klorering har fördelen att den ger kvarvarande skydd i rörsystemet, medan ultrafiltrering fungerar som en fysisk barriär.
E. coli
Vad mäts: E. coli är en bakterie som normalt är cirka 1–2 µm lång och ungefär 0,5 µm bred. Den förekommer i tarmen hos människor och djur och används som en tydlig indikator på fekal förorening, alltså påverkan från avföring.
Riktvärde: 0 cfu / 100 ml
Vad innebär avvikelse: Om E. coli påvisas klassas vattnet som otjänligt. Det finns då en direkt hälsorisk och orsaken måste utredas.
UV-behandling: E. coli är mycket känslig för UV-ljus. Cirka 99,99% reduktion uppnås ofta redan vid ungefär 20–30 mJ/cm². Trots det används normalt minst 40 mJ/cm² i dimensionering av UV-system för dricksvatten för att skapa en robust lösning även när vattenkvaliteten varierar.
Tekniska krav för att UV ska fungera bra: Vattnet bör ha låg grumlighet, helst under 1 NTU, och god UV-transmittans, vanligtvis över 85%. UV-transmittans betyder hur mycket UV-ljus som kan passera genom vattnet. Förfiltrering rekommenderas nästan alltid innan UV.
Alternativa behandlingar: Klorering, kokning som tillfällig åtgärd, samt membranfiltrering. Kokning kan vara en kortsiktig lösning, men löser inte grundproblemet i brunnen eller anläggningen.
Enterokocker
Vad mäts: Enterokocker är bakterier som vanligtvis är cirka 0,6–2 µm stora. De används också som indikator på fekal påverkan och är ofta mer långlivade i vattenmiljö än E. coli.
Riktvärde: 0 cfu / 100 ml
Vad innebär avvikelse: Förekomst av enterokocker tyder ofta på mer långvarig eller återkommande förorening. Det är därför en viktig parameter vid bedömning av brunnens skydd och allmänna hygieniska status.
UV-behandling: Enterokocker är något mer tåliga mot UV än E. coli. Cirka 99,99% reduktion ligger ofta i intervallet 30–40 mJ/cm². Därför är en UV-dimensionering på minst 40 mJ/cm² rimlig även här.
Systemaspekt: Vid återkommande fynd bör man inte bara titta på desinfektionen utan också på brunnens täthet, lock, dränering och eventuell påverkan från omgivningen.
Alternativa behandlingar: UV, klorering och i vissa fall systemrengöring. Om bakterier etablerat sig i rör eller tankar kan biofilm förekomma, alltså en tunn beläggning där bakterier växer fast på ytor.
Odlingsbara mikroorganismer (22°C)
Vad mäts: Denna parameter visar mängden bakterier som växer vid cirka rumstemperatur. Det är inte i första hand en parameter för fekal påverkan, utan en indikator på allmän bakterietillväxt i vatten och system.
Riktvärde: Ingen fast gräns, men låga värden eftersträvas. I praktiken ses ofta värden under 100 cfu/ml som ett tecken på god kvalitet.
Vad innebär avvikelse: Höga värden kan bero på organiskt material i vattnet, stillastående vatten, biofilm i rörsystem eller låg omsättning i anläggningen.
UV-behandling: UV kan minska mängden fritt förekommande bakterier i vattnet mycket effektivt, men den tar inte bort biofilm som redan byggts upp i ledningar eller tankar. Därför är UV inte alltid tillräckligt som ensam åtgärd vid höga HPC-värden.
Alternativa behandlingar: Spolning, systemrengöring, chockklorering eller kontinuerlig låg klorering. Aktivt kol kan också användas i vissa system, men bör då kombineras med UV eller annan desinfektion eftersom kol annars kan ge yta för bakterietillväxt.
Odlingsbara mikroorganismer (37°C)
Vad mäts: Här mäts bakterier som växer vid kroppstemperatur. Parametern används för att bedöma om det finns bakterier som trivs under mer hygieniskt kritiska förhållanden.
Riktvärde: Bör vara mycket låga eller inte påvisas alls.
Vad innebär avvikelse: Förhöjda värden kan tyda på påverkan från människor eller djur, men också på tillväxt i system där temperatur och stillastående vatten gynnar bakterier.
UV-behandling: Även dessa bakterier är normalt känsliga för UV. Om vattnet i övrigt har rätt kvalitet är UV oftast effektivt, men även här gäller att systemproblem i rör och tankar kan behöva hanteras separat.
Alternativa behandlingar: Samma som för odlingsbara mikroorganismer vid 22°C: rengöring, klorering, bättre omsättning i systemet och åtgärder mot stagnation.
Tekniska designprinciper
- UV-dos: minst 40 mJ/cm² är en vanlig och rimlig dimensionering för dricksvatten.
- Grumlighet: bör vara låg, helst under 1 NTU.
- UV-transmittans: bör vara hög, vanligtvis över 85%.
- Förfiltrering: rekommenderas normalt före UV för att minska partiklar som annars kan skydda bakterier från ljuset.
- Begränsning: UV inaktiverar bakterier men ger inget kvarvarande skydd längre fram i rörsystemet.
Alternativa och kompletterande metoder
Klorering
Effektiv desinfektion som dessutom ger kvarvarande skydd i rörsystemet. Nackdelen är att smaken kan påverkas och att biprodukter kan bildas vid fel driftförhållanden.
Ozon
Mycket stark oxidations- och desinfektionsmetod. Effektiv men mer tekniskt avancerad och mindre vanlig i små privata anläggningar.
Ultrafiltrering
En fysisk barriär med mycket små porer som kan stoppa bakterier. Kräver rätt dimensionering, tryck och regelbundet underhåll.
Omvänd osmos
Tar bort mycket brett spektrum av ämnen och mikroorganismer, men innebär högre kostnad, mer komplex drift och en viss mängd spillvatten.
Sammanfattning
Mikrobiologiska avvikelser i vattenprov bör alltid tas på allvar. E. coli och enterokocker visar på tydlig hygienisk risk, medan koliforma bakterier ofta fungerar som en tidig varningssignal. Odlingsbara mikroorganismer visar snarare hur hela systemet mår över tid.
För de flesta privata dricksvattenanläggningar är UV en effektiv metod, men bäst resultat fås när behandlingen kombineras med rätt förbehandling och när orsaken till föroreningen också åtgärdas.
Behöver du hjälp att tolka ditt vattenprov?
Har du fått anmärkning på E. coli, koliforma bakterier eller enterokocker behöver man ofta bedöma både orsaken till föroreningen och vilken behandling som är mest lämplig. I många fall är rätt lösning en kombination av förbättrad brunnssäkerhet, förfiltrering och UV-behandling.